Bara för att något är lagligt betyder det inte att det är rätt.
Min vy om uppkopplingen inte skulle finnas.
Jag brukar tänka på elektronik. Tanken av att det en dag bara kan stängas av. Jag har massor av minnen i mappar lite här och var på datorn. Att tänka att allting kommer att gå upp i rök är inte en ovanlig tanke. Det som skrämmer mig med det är att jag inte kommer att minnas igen. Jag kommer alltid att veta att det fanns något på datorn som jag hade kärt, men inte vad.
Jag blir sviken av mig själv gång på gång, eftersom jag inte minns saker. Jag vet att jag har en hel del på min allra äldsta dator, som för stunden inte är närvarande och kommer förmodligen aldrig att vara det.
Det är sånt som gör mig rädd, för i framtiden kan det hända något vi inte har någon aning om. Då har jag min anteckningsbok och min drömbok. Men inte alla minnen på ett och samma ställe.
Borta är ordet.
Allt. Borta.
Nymålat, uppdaterat, uppgraderat.
Hungrig som få. 1min till mat.
Nu blir det käk. Hej.
Dec, dec, snart kommer du.
Snart tar jag mig hem till far och fixar datorn igen. Har inte haft min egna på ett tag. Jag har även haft en rätt usel vecka där lust till någonting ej existerat, haft ont i hela kroppen och inte orkat göra ett piss.
Städningen har till och med varit slarvig som tusan hos mor och det är ovanligt för att vara mig. Och ja, det är väl något för veckan, men.. jag vill inte berömma det, eftersom det varit så pass slarvigt.
Nog med det dåliga. I december kommer allting att bara bli bra. Det känner jag på mig. Sen så är ju HTCn, min mobil nu ute i lager. Perfekt!
Bort med kallt väder.
Många och få.
Har varit förbi örebro och hälsat på lite vänner. Bilder på det kommer att dyka upp här inom några dygn. Har en hel del igång. Rätt fräna saker som har hänt. Jag ska även på möte nu på tisdag och söka flera jobb! Behöver något extra i bakgrunden plus pengar, pengar kan man aldrig få för lite av.
Lite nytt, men samtidigt gammalt, jo, denna profilbild.
Jag funderar på att ha den här nu i ett tag på facebook. Den är nära ett år gammal.
Förresten så drömde jag om att jag hade mustach inatt, en rätt tjock mustach också.
Är i örebro. Home at wednesday.
Man kanske ska klippa sig?
Längden sparar jag såklart.
Louisie
När jag fick reda på för någon månad sedan att hon hade en svår sjukdom har jag tänkt på henne mer och mer. Jag har känt att jag borde besöka henne.
Jag fick idag reda på att hon inte skulle överleva innan december. Hon dog igår och nu kommer jag aldrig kunna besöka henne. Hon var inte den närmaste personen för mig, men hon var en nära vän för min mor.
Döden är en konstig sak tycker jag. Det kan såra så många och man vet aldrig ifall personen har det bättre eller sämre där den nu har hamnat med sin själ.
Jag hoppas hon nu vilar i frid där hon nu är, och jag ska besöka hennes begravning den dagen det är dags. Det är i varje fall det minsta jag kan göra.
Oh.
Hej! Kom hem väldigt sent idag. Var förbi en sushiresturang och åt sushi som en lunchgrej med Althéa och hennes pojkvän. Drog sedan iväg till Jocke, åt tacos och en senare tid där löd planeringen: biljard, men vi drog till ett irländskt ställe istället med vårat sällskap Edon och hans tjej.
Nu är jag i varje fall hemma och äter en finfin marsglass. Det har jag unnat mig bara för att jag har ont i halsen, ont i magen (ätit för mycket egentligen) och börjar bli frisk vilket såklart ska nu firas med denna godbit.
Btw! Bilder från spelning och det irländska stället kommer komma upp förhoppningsvis imorgon.
Godnatt nu!
Jag blir helt tokig.
Jag är nog helt galen, jag kan inte sluta tänka på den. Kan inte alla ringa mig på en och samma gång och få igång mig iväg på något? Jag måste iväg någonstans där jag inte kan tänka på den här.
Jag ska förmodligen åka iväg till örebro (ja, det är väl femhundraelfte gången jag skriver/säger detta) när jag får denna mobil och jag hoppas verkligen att jag får den innan den 18nov då jag hade tänkt filma crystal castles.
Lite extra besök.
Vi har haft besök här sedan i fredags, så dem har varit här i 3½ dagar.
Det dem har gjort som jag skulle vara med på som jag inte kunnat gå på, på grund av min sjukdom var bowling och se på djuren i skansen.
Jag ska nog försöka övertala någon vän att dra med mig till skansen för att kunna ta igen den fototiden jag kunde ha fixat med djuren. Nu ska jag dock ta en snabbdusch, sedan dra iväg ut (första gången på 1-2 veckor) och handla lite käk samt glass, nutella, smör, 2 paket mjölk och ett par nyttiga flingor.
Förmodligen när jag har kommit tillbaks så kommer jag att hamna framför en bra film med glass i mun, saft i hand, näst sista medicinen och återhämta mig från en kall utomhuspromenad.
Du läser här. Jag ser det.
Jag ser er. Jag ser att ni är rätt många som följer mig, antagligen i smyg och vissa av er för att hålla koll på mig. Ja, här kan ni ha koll på mig faktiskt, jag är ärlig med min vardag här, jag har hemligheter, det har jag, som tex min drömbok, som inte längre är en hemlighet, apropå det, så kommer det nämnas fler drömmar här, många fler, jag älskar drömmar. Jag tror dock inte att ni kommer att gilla att få höra alla otrogenhets-drömmar jag drömde en gång i tiden om mitt ex. Eller vill ni veta dem? Det är bara att lämna en kommenterar ifall det är så.
Har ni någonsin läst här och tänkt "jag vill följa Samantha, men jag brukar glömma adressen"? Jag har fått höra det från vissa av er. Det finns nämnligen en sida där ni kan hålla koll på mig.
Här kommer ni att ha koll på mig: klicka här.
Han som sa hej. Varning: wall of text.
När man har varit här hemma och sovit ut på dagarna till full godo så kommer det tankar som uppenbarligen väcker upp vardagen, när man bara degar sådär. Det sätter igång en psykiskt.
Jag drömde dock nyligen något som inte alls har med detta att göra med. En kvinna som framför mig hade återupplivit sin farmor, i spökform. Tända ljus runt om mig, ljusstakar som trycktes nästan mot mig. Den där skuggan man får av "ljusets ljus" i ansiktet, ögonen fick mer djup än i vanliga fall, stirrandes in i denna kvinnas ögon, hon grät och hon blev galen. Jag vaknade där. Det där var så obehagligt att jag valde att kliva upp ur sängen.
Tillbaks till det jag ville komma fram till. Jag läste i Zalles blogg om det där med att vilja ha ett förhållande och blev sugen direkt på hur mysigt det hade varit att skaffa ett. Jag brukar oftast bli lite småpeppad av vad som står där att jag blir rädd, för det känns som att man blir övertalad till att gå ut och göra vissa saker som står där eller vid detta fall: leta efter någon. Men jag kom fram till att när jag funnit någon jag tyckt om har det alltid varit när jag inte letat. När jag blir vän med personen först och allt bara flytit fram på något bra sätt. Det har helt enkelt känts rätt.
När man letar, blir det ett desperat försök att fixa fram någon. Jag kommer nog aldrig att vilja göra det igen, att leta alltså. Jag kommer inte heller stänga ut målet heller, för man har ändå ett mål att finna någon fin och bra i sitt liv, jag väljer dock att ta den öppnade dörren istället för en dörr som är tvångs-öppnad.
Dröm, del 1: Fotboll med downs syndrom.
som jag tänkte dela med mig av. Här är en dröm från boken.
Det hela började med att jag var någonstans inne på bussterminalen och letade efter personen som skulle komma från något ställe, hit till stockholm.
När jag väl letade fick jag ögonkontakt med någon som hade downs syndrom. Hon började följa efter mig och sedan skulle jag spela fotboll med några killkompisar, och tydligen står hon där och försöker presentera sig för killarna. Hon säger att hon känner mig.
Vi åker sedan tillbaks till bussterminalen och ser en massa killar gå förbi..
Av någon konstig anledning börjar hon säga att hon är oskuld och aldrig varit med en kille fast hon vet hur man gör.
Det står en kille framför oss och ovanför honom står ett skepp med skydd på (ser ut som ett nät), han börjar strippa för downs syndrom-tjejen och sedan vaknar jag upp.
Chatt med Alf.
Alfred says (00:48):
yeah, I let the doctor check my lungs and he couldnt hear anything but after a week I still felt very ill and I asked the doctor for an x-ray and she could see that my lungs were infected
They also took bloodtests to see if I had an infection.
Samantha says (00:55):
But when you had bronchitis, before that, how did you feel? Where you really ill?
Alfred says (00:56):
No, the funny thing is, I didn't feel ill at all, but after a while I kept feeling sicker and sicker.
Exakt sådär, så som han nämner det händer mig just nu, och jag börjar bli väldigt rädd för att jag kanske kommer att få lunginflammation. Senast jag hade det var jag dödssjuk och låg i min säng i ca 2 månader. Ett av det hemskaste jag varit med om och jag hoppas att det inte händer igen.
Tillägg nu, sisådär 1-2min senare:
Fytusan vad grannarna måste hålla på att dunka i golvet. Jag vill sova.
Nu fylls ordet problem med ordet fixa
Hos mor. Ingen hostmedicin här, men imorgon blir det akutmottagningen för mig. Jag har hostat i 2 månader nu.
Längtan
Har hostmedicin nu och märker genast skillnaden. Det är dock svårare att hosta ut nu, känns som halsen är bedövad eller något. Råkade ta för mycket typ, hoppas det inte svullnar upp eller något när man sover.
Nu ska jag sova. Natt.
HTC DESIRE HD
Imorgon får jag den som en sen födelsedagspresent.
